Namn

Ibland är det ju så att man känner folk som har samma namn. Jag har ännu inte uppnått rekordet men när jag bjuder till fest så kan det, om jag har tur (tur eller otur beroende på om gästerna har svårt för namn eller ansikten), infinna sig 4 st Emma, 2 st Henrik, 2 st Maria, 2 st Mattias och 2 st Cecilia.

På grund av detta har vissa av mina vänner fått lite anorlunda smeknamn för att mina föräldrar och andra vänner ska veta vem jag pratar om. En Henrik är ju inte konstigt, han heter brorsan av naturliga orsaker men den andra kallas Jägarn. Detta för att han gjorde lumpen på K4 som jägarsoldat och min far har varit i det militära. En av Emmorna kallas "den lilla ljusa" för att särskilja henne från familjens granne och mina andra Emmor.

Jag gillar smeknamn och jag gillar även att förkorta ord vilket lämnar sina märken på namn runt omkring mig på gott och ont. Det är inte alla som gillar när man inte kallar dem vid riktiga namn eller säger fel smeknamn. För mig är det där inte så viktigt men för min far är det otroligt viktigt att kalla folk vid namn och särskilt deras riktiga namn i fullängd. Min familj har aldrig kallat mig för något annat namn än det jag är döpt till.

Ingen regel utan ett undantag och undantaget är som följer. Det finns ett till två olika lägen när jag och min bror plötsligt får andra namn. När jag hör min fars betämda och bastanta röst nedanför trappen och han benämner mig Lisa, då vet jag att det är något på gång. Något som han vill prata om. Antingen får jag bannor eller "råd" som förväntas följas. I detta läge kan min bror bli kallad Putte. Detta Putte har dock på senare år fått en mer kärvänlig och bekymmersam klang än mitt Lisa som fortfarande innebär att man ska hålla i hatten när det kommer över min fars läppar.

På senare tid har det dock kommit in en lite mer besvärlig men angenäm krock i våra liv när det gäller namn. Jag och min brors flickvän har samma namn. När det bara är familj så är det inte så svårt eftersom jag kallas vid mitt fullängdsnamn medan flickvännen går under smeknamn. Det är först när vi tre beblandar oss med andra som problem kan uppstå. Jag och flickvännen har nämligen samma smeknamn. Jag kallas ofta vid mitt smeknamn av mina vänner men inte av min bror och hans vänner. När det då flyger både hela namn och smeknamn i luften så kan det bli lite komplicerat. Men jag och flickvännen har samma taktik. När namn eller smeknamn används i konstruktiva verbala utlägg så frågar vi båda "pratar du med mig?". När de yttras i mindre (enligt våra öron) konstruktiva eller attraktiva verbala utlägg så säger vi båda "han pratar med dig!"
Praktiskt!

Skymningslandet

Jag var och hälsade på min vän och hennes man igår i deras nyköpta lägenhet. Medan jag kikade runt började jag skratta för mig själv och undra;

Har hon satt sin sista potatis, spiken i kistan, punkten efter pricken: gift, tvättmaskin och torktumlare i lägenheten, TVÅ badrum i en lägenhet på 97 kvadrat med gästrum. Kan det bli så många fler vuxenpoäng? Jo just det, jag glömde bilen som ska köpas.

Jag med flera lever i skymningslandet mellan vuxen och VUXEN. Vuxenpoäng är ett mycket bra utryck och ett sätt för oss dagens "unga vuxna" att förhålla oss till oss själva. "en 18 årig man gjorde sig idag..." kanske är det bara jag men en 18 åring är ingen man eller kvinna för mig. Det är en ungdom som inte är torr bakom öronen. Vissa säger ibland att de inte känner sig en dag äldre än 20. Jag måste säga att efter att ha jobbat ett år på gymnasiet så vet jag att jag är mer än 20 och ska inte använda mig av detta uttryck. (får ändra till 25 i stället)

Jag har själv inte särskilt många vuxenpoäng (pensionsspar och eget hem) och klassar mig inte som vuxen. Eftersom jag inte ser mig själv som vuxen efter konstens alla regler så hamnar jag i en funderlig sits när min vän meddelar att bullen är i ugnen och timern satt på oktober. Hon har scorat full pott och passerat gränsen till absolut VUXEN. Den lilla ljusa ska bli mamma!

Jag kan inte låta bli att skratta. Inte för att min vän ska bli mamma utan för att jag tycker att det känns så absurt. Jag är lika "vuxen" som henne i biologisk ålder och hon ska ha barn. Inte för att det stör mig, det känns bara skrattigt.

Att lämna någon är att dö en smula?

Foto: ACP

Att lämna relationer och människor bakom sig är nästan aldrig lätt. Vid enstaka tillfällen kan det kännas som en lättnad och ibland känns det inte alls. Ibland känns det otroligt svårt och ibland känns det som att man ska dö.

Ibland känns möten så självklara och ibland avsked likaså. Det är svårt att förklara varför det känns så naturligt just där, just då men det är skönt när avskedet inte är fyllt av "no return" och ångest. Många gånger i mitt liv har jag upplevt slitsamma möten och avsked. Ibland har smärtan märkts för omvärlden och ibland har den bultat i mitt hjärta bara för mig och lämnat en knuta i min kropp.

Vårt sätt att se på omvärlden, oss själva och framtiden speglar naturligtvis våra möten och känslor vid avsked. Det är först på senare år som jag känt att det är okej att lämna möten och människor som jag tycker om, bakom mig. Det är okej att människor kommer och går i mitt liv. Alla kan inte stanna för evigt men de finns alltid i mitt hjärta. De bidrar med en pusselbit till mitt liv.

Varje människa är unik och likaså är relationen människor emellan unik. Ändå kan ett likartat möte uppstå på samma sätt med en annan människa. En relation avtar eller avslutas medan en ny upprättas, med samma syfte och samma innehåll. När man känner att man kommer att ha nya möten, nya relationer som tar vid där de gamla avslutats då blir inte avskeden lika svåra, stora och smärtsamma.

Våra möten med andra människor handlar om olika saker under olika perioder av våra liv. En vän till mig säger att vi söker oss till det vi behöver och vi möter dem vi behöver möta. Även om uttrycket att lämna någon är att dö en smula känns dystert så ligger det sanning i det. Däremot behöver inte avskeden bli så dystra och svåra om vi vet att vi bär människorna med oss i våra hjärtan och att nya kontakter kommer uppstå. Människor dör och relationer dör medan nya relationer uppstår. Det är en naturlig del av livet.

..bara kalle har mönstrat

Min morfar brukar säga "det ordnar sig alltid, bara Kalle har mönstrat". Ni undrar kanske vem Kalle är? Det undrar jag också. Undrar om han inte börjar bli för gammal för att mönstra vid det här laget. Min morfar är full av klokheter och vitsar. Gamla hederliga vitsar som är baserade på roliga händelser eller snurrandet av ordens betydelse. Det roliga är att min mor ofta säger "den har jag inte hört förut" och vi andra skrattar och säger att "det har du visst". Min moster brukar däremot säga "den har vi inte hört på länge"

Dagens skämt på tv och radio tycker jag är ganska enformiga. De saknar klokheter, politisk påverkan och förfining. De handlar bara om att säga fel saker och bete sig fel på "rätt" plats. De handlar mestadels om att bryta gränser och trampa folk på tårna.

Tyvärr har jag ärvt min mors svaghet i att inte minnas detaljer så jag kan inte återberätta morfars historier trots att jag får höra dem flera gånger. När jag var liten hade jag en favorithistoria som min morfar berättade varje gång jag kom ner och hälsade på. Det var om en man som skulle plocka blommor medan tåget stod stilla och väntade på bättre tider (kanske var det en ko på spåret). Konduktören sa "men här finns ju inga blommor". "det gör inget, svarade mannen, för jag har fröna med mig". Jag vet inte vad jag tyckte om bäst, själva poängen eller att min morfar berättade den med sån glädje på bred skånska.

Var sak har sin tid

foto ACP

Nu har jag tagit ner julgardinerna i köket. Tomtarna i dörrposten hänger däremot kvar och det ska de få göra. Jag har också hängt upp nya gardiner i rummet. Så värst nya är de kanske inte. De har hängt hos min mormor och morfar i deras hus som låg bredvid knappfabriken i Eslöv. Inte så snyggt kanske, inte särskilt trendigt och om det följer heminredningens regler vet jag inte. Jag gillar dock tyget och känslan av att de har hängt i en annan samtid, i min förhistoria. Känslan av kontakt med de mina, ett historiens vingslag. De är ett sätt att resa i tiden och få en pusselbit från mina morföräldrars vardag. Jag vet inte om det är gardiner som min mormor har valt eller om hon inte längre fanns med i den vardag då de hängdes upp. Min mormor gick bort flera år innan jag föddes och jag har tyvärr aldrig träffat henne. Det pratas aldrig om henne så jag vet inte mycket om henne förutom att hon var vacker.

Horoskop

Jag är inte en person som tror på horoskop. Men eftersom jag idag efter lunch kunde slå fast att det verkligen inte var min dag idag så var jag bara tvungen att ta en titt på horoskopet. Bara för att se vad som stod.

I horoskop brukar det stå saker som kan passa in på alla dagar. Där återfinns ofta minst en positiv strof. Texten gav mig dagens första och kanske enda skratt (som sagt, inte min dag idag)

VATTUMANNEN

(21/1-18/2)

Allt du pysslar med under dagen fungerar inte riktigt så bra som du tänkt dig. Ställ bara inte till med bråk eftersom du är irriterad.

Jag vaknade klockan 8.10, skulle varit på jobbet kl 8.00. 130 kr och 25 minuter senare gick lektionen i alla fall av stapeln. Nästa klass jag skulle ha befann sig på ett annat ställe än vad jag befann mig.

"Du SA att vi skulle vara på Kärrtorp" Eftersom min hjärna är kokt och förkolnad så kan eleverna dra vilka valser som helst. (för övrigt den enda sorts vals de uppskattar) Jag minns inte allt jag har sagt och inte sagt till 25 elever av 200 men jag vet att jag INTE har sagt att vi skulle vara på Kärrtorp idag! Det blev lite lektion i alla fall.

min far brukar alltid säga "det är alltid din dag" när jag påpekar att "det är inte min dag idag". Vad menar han egentligen? Äger jag alltid min dag? Ja, onekligen så är den ju min oavsett om jag vill det eller ej. Denna dag hade kunnat få passera utan att vara just min. För det var verkligen inte min dag idag.

En svinstia i sommarens bris

Foto: ACP

I sitt land slänger trumslagarpojken sitt skräp där han står, på gatan, på gården, i skogen. Varför det? För att det inte finns några papperskorgar, soptunnor, eller någon återvinning!

I vårt land slänger massor av de våra sitt skräp där de står, på gatan, i tunnelbanan, i skogen. Varför det? För att det finns papperskorgar, soptunnor och återvinning? För att det ändå är någon annan som plockar upp? För att det är tungt att bära ett kolapapper i fickan eller för att det är hela två meter till närmaste papperskorg?



I trumslagarpojkens land sopar alla rent framför egen dörr, på egen gård, på gatan utanför. Det är så skräpet försvinner. Sen bränns det på bakgården eller på gatan i ett bål. Detta är en del i det som är lukten av Afrika.

I vårt land sopar någon annan framför den andres dörr. I vårt land finns det alltid någon annan som gör, någon annan som plockar, någon annan som tar om hand. I vårt land är det alltid någons annans fel, någons annans ansvar, någon annans problem.

Idag kunde vi andas sommar. Idag kunde vi sitta ute i gräset och ta med oss lunchen ut. Idag såg det ut som en svinstia när jag gick hem från jobbet. Varför kan inte var och en se efter sin egen sfär där man går, står och andas. Detta gör mig jävligt förbannad! Är papperskorgen full så tömmer man den. Finns det ingenstans att tömma den så tar man med sig skräpet och slänger i en ofull papperskorg. Svårare än så är det inte. Jag är trött på människor som inte tar ansvar för mer än endast sig själv (om ens det!).

Den lilla trumslagarpojken..

Foto: ACP

..har flyttat till Norge. Han är inte så liten men generationen före honom tycker naturligtvis det precis som storebröder och systrar i alla kulturer. I Afrika har ålder inte samma betydelse som här i väst. Alla är "my best friend", "my sister", "my brother" och ingen vet hur gammal den andre är. Man vet bara att den andre är äldre eller yngre. I Sverige är ålder viktigt och det definierar vem du är, vad du borde göra och vem du borde umgås med. Min kvalificerade gissning är att trumslagarpojken är mer man än sina jämnåriga i Sverige oavsett den för svensken viktiga biologiska åldern. Han är närmare det som borde vara viktigt i livet.

Trumslagarpojken har rest utanför sina gränser till ett främmande land och en annorlunda kultur. Han möter den stora världen, världen i väst. Kanske han möter en kal och kall värld i norr. Så smittad och influerad av det västra i väst. Kanske han möter en liten värld, en inskränkt värld, en värld som inte sträcker sig längre än näsan räcker. Kanske är vi inte den stora vida världen som vi gärna vill tro. Men för trumslagarpojken är där vi bor framtidstro och möjligheter. Min önskan är att han lyckas slå följe med dessa båda.

Nöjer sig med lite

Foto: ACP

Du är bestämt en riktig latoxe du Oskar.
Jag! Nej, det är bara det att jag är nöjd med så lite, när det gäller arbete.

(Rasmus på luffen)

Vädrar sommar

Pratade precis med en kompis i Afrika som sa att det var "hot in Africa" för tillfället. Jag berättade för honom att det endast är ett fåtal dagar per år i Sverige som kan klassificeras som "hot". Övriga dagar benämns "varm, kold or kolder", i alla fall enligt mig.

Det var ca två veckor sen det började lukta vår i luften. De där första dagarna när solen tittar fram men det fortfarande är kallt i luften. Jag vet inte exakt vad det är som gör det men det luktar i alla fall speciellt och luften känns på ett särskilt sätt mot huden. En föraning av vad som komma skall med kortärmat, kjol och barfota.

Den här veckan har det varit strålande fint väder och varmt. Nu luktar det inte bara vår, nu är det vår, med allt vad det innebär; snö, regn, nollgrader?! Nu när våren har kommit så sker steg två i acklimatiseringsprocessen från dunjacka, snor, halsduk och mörker...aha-upplevelsen och känslan av vad sommaren faktiskt innebär. (under förutsättningen att sommaren blir varm och solig) Det finns hopp för oss nordbor när det är ljust, varmt och diverse kokongbeteenden avtar. Det är just i fas två som ljuset verkligen går upp i dubbel bemärkelse-Jösses vad det är skönt med sommar!

Väggen i vägen

"Where are you? In the middle of nowhere!"

"Well, we're not in the middle of nowhere, but we can see it from here."

"Kom in och säg till innan du går in i väggen"..jag, vad säger man till det. Var och när går gränsen? När slår man i väggen så hårt att man inte kommer att resa sig igen. Räknas det med personlighetsförändringar, att man tycker att allt är skit och planerar bort saker inför helgen för att man vet att man inte överlever veckan om man inte ligger i sängen och återhämtar sig. Var går gränsen?

Jag brukar säga att jag är för klen för att gå in i väggen. Jag ger upp för tidigt. Jag har på fyra år varit på tre arbetsplatser och haft nya kollegor, nya elever och nya stadium de tre sista åren. Det sägs att det tar ett år innan man får rutin som ny lärare. Den enda rutinen jag har införskaffat än så länge är att vara ny på en arbetsplats. Jag kan ju tycka att det där med att vara ny på en arbetsplats, det behöver skolans värld träna på. Överlämning av elever, berätta och handleda om rutiner, ha dokument så man slipper uppfinna julet på nytt etc. Tyvärr är det ju så att alla lärare har fullt upp med att göra det som är framför näsan så att fixa längre än så är ju inte aktuellet.

Som sagt, jag ser väggen, den är nära men nu är det helg så jag ska inte gå in i den ännu. Dessutom måste jag ju säga till först-det har chefen sagt

Var kommer det engelska citatet ifrån. Vet du vilken film?

eller konsten att ta ner julgardinerna i tid

Ni vet det där med att inte skjuta till morgondagen vad som kan göras idag? Jag är en såndär person som inte brukar vara ute i tid med saker och ting dvs. sen. ( "understatement"! tänker vissa) Fast det beror på hur man ser det. Alla tjatar ju hela tiden på att man ska se saker positivt etc. Jag har valt att ge mig själv en eloge. För jag har redan plockat fram julpyntet och gardinerna sitter uppe. Varför ta ner julgardinerna idag när de kan sitta uppe till nästa jul?

Tomtar på loftet..

Tomtar på loftet, har jag några stycken. Eller ja, de hänger i dörrposten sedan ett år tillbaka och lite till. Det är förvånansvärt få som har kommenterat deras existen. Om det nu är någon som har gjort det! Andra tomtar på loftet kan ju ha påpekats... men jag trivs med mina tomtar på loftet, förlåt dörrposten. Fast det gäller att hålla sig vän med dem och ge dem risgrynsgröt annars så förvandlas de till sådana där arga vettar som biter en i benet. Eller sliter en i håret där de har lättare att komma åt.

To be or not to be..

Nu måste jag blogga innan jag blir bitter. Varför det undrar du kanske då? Jo, för att köket fortfarande ser ut som ett bombnedslag, rummet likaså, lektionerna för morgondagen är inte planerade, jag ligger fortfarande 10h+ sen förra veckan då jag skrev omdömen på 210 elever och en vecka av 9-10 arbetstimmar per dag väntar mig (exklusive lunch), och en hel helg har gått och jag har haft lust att blogga hela tiden. Göra saker som jag vill, för att det är kul inte för att jag måste.

Du tänker kanske att jag inte ska gnälla för jag har ju mina lov. Men bara så du vet så har jag inte mer än 5v semester eftersom jag jobbar in mina lovtimmar under terminerna. Jag är med andra ord en säsongsarbetare som sliter häcken av mig under en längre period för att sedan kunna nyttja min ledighet till att återhämta mig från de levande döda :)
Jag jobbade 57 timmar förra veckan! Var är VD lönen undrar jag? Eller OB-tilläget? Eller övertiden? Jag har ansvaret för utvecklingen av 210 elever i ämnet idrott och hälsa. Jag ska hålla reda på 210 elever; vad de har gjort och inte gjort, hur de har gjort det och när de har gjort det. Dessutom ska jag kunna 210 namn. Det kan jag faktiskt även om jag säger fel ibland. Och jag är en person som har svårt för namn!

Vad ville du bli när du var liten? Jag visste vad jag inte ville bli. Lärare! Jag har sagt vid middagsbordet att den dagen jag kommer hem och säger att jag ska bli lärare så vill jag att någon låser in mig och slänger bort nyckeln. Det var tyvärr ingen av mina föräldrar som lyssnade på detta. Många säger ju att deras karriärval bygger på halkandet av bananskal. Jag måste säga att detta var en jävla rutten banan :) Fast det var roligt under tiden.. med bananskalet alltså. Bananskalet är egentligen Wembly och fotboll (hur otroligt detta än låter för mina fotbollsälskande elever som tror att jag HATAR fotboll) Jag såg mina gamla klasskompisar lära sig om fotboll och jag ville också vara med och leka vilket gjorde att jag genomförde påbyggnadsutbildning till lärare. Men det är OK. Någon gång i halvåret så är det faktiskt kul att vara lärare. Och många säger ju att de tre första åren är hundhår. Det är lugnt! Jag har redan gjort 4 av dem!

Vill du bli en av dem?

Reklam från lärarhögskolan som kan läsas i tunnelbanan. Den kan ju behövas! Det är nämligen inte många elever som förstår varför man vill bli lärare, så rekryteringsunderlaget kan ju vara lite skralt. Det bästa är när eleverna frågar "Vad jobbar du med?" Jag vet inte riktigt hur de tänker då men någon logik ligger säkert bakom. Dessa elevers logik befinner sig dock inte så många centimeter över havet och kan även ha frågeställningar som "Var hittar man en man att gifta sig med? Går man bara till Lidingö Centrum eller?

Vi förflyttar oss några centimeter till över havet till de som är lite äldre. I B-kursens mål, Idrott och hälsa, ingår det att eleverna ska leda andra i en idrottsaktivitet. Det är mycket tillfredställande när, i alla fall ett fåtal elever (4 av 210) kommer till insikt och utbrister saker som

"Oj, är det så här att vara lärare!"

"Kompisarna lyssnar ju inte!Det är ju faktiskt lite respektlöst!"

"Så mycket tid det tar att förbereda"

Jag har funderingar på en ny reklamkampanj med texten:

"Bra elever behövs! Vill du bli en av dem?

Shoe Shine

"Jag var på jakt men det enda jag fick var skoskav"

Thomas Andersson Wijs finurliga och roliga texter

"Hon var från mars och jag var från Fruängen"

Jag kan rekommendera en titt på schlagerfestivalen i kväll där han kommer att sjunga en trevlig variant av Carolas "En Evighet"...då kommer man underfund med att låten har en bra text :)

Enkelriktat?

För att fly?

Snarare för att möta

...för att komma i kapp

The Children of Noisy Village

Jag köpte två böcker igår. The Children of Noisy Village och Cultureshock! Sweden. I Noisy Village får man delta i "dipping in the pott" och "nutting" och i Cultureshock får man lära sig begrepp som Just enough, Down by Law och Safe and Secure. These are important concepts in Swedish society and very dear to the Swedish heart. Ja, vad säger man. Allt i boken stämmer!Förutom att de flesta svenskar skulle baka sitt eget bröd! Stämmer det kära läsare och svensk?!

Från Senegal till Uppsala

Från Senegal till Uppsala!

Denna bild finns numera i Uppsala Nya Tidning tillsammans med Sophies artikel. Enligt min bror i alla fall, jag har inte sett den :) (Men jag litar på honom) Sophie och jag spekulerade om UNT finns att köpa på 7 eleven men vi glömde kolla! Men vem vill läsa UNT i Stockholm, alla som vill det bor redan i Uppsala.

Snart är det vår!

Snart är det vår grabbar!
Då kan vi sitta i parken och dricka öl
istället för att hänga på det här haket!
Det är så lågt i tak!

Son av Afrika

Son av Afrika

Du förstår inte snön som faller
du son av sand
Du hör inte ljudet av snö under dina fötter
du son av trummors rytm
Du känner inte luftens krispighet
du son av harmattan
Du vet inget om vinterns lyktor
du son av stjärnors ljus
Du lever med solens strålar
du son av jorden
Du vet inget om den kalla nord

du son av Afrika

Homestylingens era

Ska du sälja din lägenhet?

Behöver du mina tjänster vad gäller home styling?

Tveka inte

ring!

Brushed you teeth?

Having a bad day?

Feeling lazy?

Brushed your teeth?

Warm at heart

El mellan 20.00 och 24.00

varma själar

finns dom?