Socialfall är vi allihopa

"Vår nya befolkningskris är en väckarklocka, som slår larm om att samhällets barnomsorg spårat ur. Det är nu tid att åter sätta familjen i centrum, för att ge barnen en harmonisk utveckling. Vi har inte råd att offra vår framtid på materialismens altare..
..Men det verkligt allvarliga är den medvetna politiken att slå sönder samhällets urcell - familjen - vilket på sikt kan komma att stå samhället dyrt, genom ökad associalitet hos de många barn som genom samhällets snedvridna och familjeovänliga politik, i själva verket blir utelämnade..
..Drivkraften bakom denna politik är visioner om ökad jämlikhet genom att samhället tar över barnens fostran..
..I det gamla agrarsamhället var det vanligt att båda föräldrarna förvärvsarbetade. Det blev den äldre generationen som fick ta hand om barnens uppfostran. Det var en naturlig arbetsfördelning och mor- och farföräldrarna kom att smälta in i gemenskapen."

Dessa rader är från en bok tryckt 1977 vilket är 31 år sen men det ser likadant ut idag. Hur politiken kring detta ser ut för närvarande är jag inte insatt i men det är synd att en god politisk tanke kan ge så dåliga effekter.

Visst är det en bra tanke med kommunal barnomsorg men idag finns det många och allvarliga negativa konsekvenser med den svenska barnomsorgen. Den största är att vi fortfarande offrar vår framtid på materialismens altare. Höginkomsttagande föräldrar jobbar många timmar per vecka för att arbetet kräver det och låginkomsttagande föräldrar jobbar mycket för att lönen kräver det. Följden av detta är att barnomsorgen blir föräldrasubstitut. Det är förskollärare, fritidspersonal och lärare som ser barnet flest timmar per vecka, inte föräldrarna. Hur lätt är det för de vuxna inom barnomsorgen att vara konsekventa, utvecklande och engagerade i varje barns pedagogiska och sociala fostran när det går 10-30 barn på varje vuxen? Det är en omöjlig uppgift!

Vissa framställer argumentet att barnen blir stimulerade och lär sig fungera socialt när de tillbringar sina dagar i förskolan. Tyvärr handlar den sociala biten mycket om att vara herren på täppan och att den som inte hörs inte finns. Uttrycket - I think, therefore I am- finns bara i skolvärlden som - I am loud, therefore I am. Om vår barnomsorg verkligen lärde barnen att vara sociala skulle inte barn av idag vara så fruktansvärt jagcentrerade. Många barn har svårt att fungera socialt för de tvingas in i stora grupper alltför tidigt. De tvingas anpassa sig till alltför många andra barn när hela deras biologiska varelse skriker efter egocentrism. För många slår det tillbaka. Svenska barn har ofta ett förfärligt gruppbeteende vilket visas upp i barnomsorgen, skolan, idrottsföreningarna och på födelsedagskalasen. Många föräldrar skulle tro att deras barn var bortbytingar om de såg hur de kan beter sig i grupp.

Dagens barnomsorg och skola kan inte ersätta ett barns föräldrar eller deras funktion. Många föräldrar har idag abdikerat från vuxentronen för att de inte orkar vara heltidsarbetande och föräldrar samtidigt vilket märks väldigt tydligt i barnomsorg och skola. Det är dags att "åter sätta familjen i centrum för att ge barnen en harmonisk utveckling". Hur det ska gå till överlämnar jag till politkerna. Det är deras jobb.