Väggen i vägen

"Where are you? In the middle of nowhere!"

"Well, we're not in the middle of nowhere, but we can see it from here."

"Kom in och säg till innan du går in i väggen"..jag, vad säger man till det. Var och när går gränsen? När slår man i väggen så hårt att man inte kommer att resa sig igen. Räknas det med personlighetsförändringar, att man tycker att allt är skit och planerar bort saker inför helgen för att man vet att man inte överlever veckan om man inte ligger i sängen och återhämtar sig. Var går gränsen?

Jag brukar säga att jag är för klen för att gå in i väggen. Jag ger upp för tidigt. Jag har på fyra år varit på tre arbetsplatser och haft nya kollegor, nya elever och nya stadium de tre sista åren. Det sägs att det tar ett år innan man får rutin som ny lärare. Den enda rutinen jag har införskaffat än så länge är att vara ny på en arbetsplats. Jag kan ju tycka att det där med att vara ny på en arbetsplats, det behöver skolans värld träna på. Överlämning av elever, berätta och handleda om rutiner, ha dokument så man slipper uppfinna julet på nytt etc. Tyvärr är det ju så att alla lärare har fullt upp med att göra det som är framför näsan så att fixa längre än så är ju inte aktuellet.

Som sagt, jag ser väggen, den är nära men nu är det helg så jag ska inte gå in i den ännu. Dessutom måste jag ju säga till först-det har chefen sagt

Var kommer det engelska citatet ifrån. Vet du vilken film?