Ett rent skitgöra

Idag har jag provat på sanering! Jag har kollat plåtbitar efter rost i tre timmar och diskat i fyra. Disken bestod av koppar, tallrikar, glas, vaser mm som har befunnit sig i ett hus som olyckligtvis har översvämmats med avloppsvatten. Först diskade jag med desinficeringsmedel och sen diskade jag allt en gång till med diskmedel. Det var ett rent skitgöra denna gång eftersom sakerna inte såg smutsiga ut. Det kan vara betydligt värre. Vi får se hur det artar sig under veckan.

Detta kan man äta i Sverige

• Vaniljyoughurt med spaghetti och socker


• Mellanmjölk med extra socker


• Pannkaka med Jumbo (en sorts buljong i pulverformat)


• Ärtsoppa på bröd


• Fil med marrängströ


• äppelmos på bröd
  

Bakom slöjan

Foto: ACP

Jag har kommit igenom min första bok på danska! Jag har provat några danska böcker förut men det har liksom varit större ansträngning än njutning så jag har satt tillbaka dem olästa i bokhyllan. Boken heter "Bag slöret" (fast med danskt ö) vilket på svenska blir "Bakom slöjan". Det är en självbiografisk berättelse av en danskfödd, kristen, man och en danskfödd, muslimsk, kvinna vars föräldrar har utvandrat från Pakistan. I boken berättar de om sin strävan efter ett liv tillsammans.

En intressant bok som tar upp hur svårt det kan vara att leva tillsammans med någon som har andra traditioner och trosföreställningar. Den belyser också klyftan mellan första och andra generationens invandrare och problematiken med att ha sina rötter i två kulturer. Den beskriver hur utvandrare och andra generationens invandrare kan stelna i sin kultur och religion samtidigt som dessa bitar förändras och utvecklas i hemlandet. Som invandrare kan man bli striktare och mer rigid gällande traditioner och religion i det nya landet på grund av behovet att bevara sin identitet. Känns igen hos svensken som aldrig är så svensk som när hon är utomlands.

Stormiga hav

Foto: ACP

Jag har alltid sett oss svenskar som toleranta och fördomsfria inom många områden. Men ju längre jag lever mitt liv så inser jag att det inte stämmer. I Sverige handlar det mycket om att utlänningar är OK bara de håller sig på sin kant, tar seden dit de kommer och vi håller oss på vår kant och beblandar oss så lite som möjligt. Vi är politiskt korrekta och bekänner inte färg förrän det bränner till och vi själva befinner oss i korselden. Jag vet inte vad som är hönan eller ägget!? Har vi duckat från smällar med andra kulturer genom att använda vår politiska korrekthet och neutralitet eller har vår korrekthet och neutralitet bidragit till att smällarna aldrig har utdelats.

Det som är annorlunda skrämmer och det är tur att människan är rädd för det okända eftersom vi hade varit utdöda sen länge om vi hade klappat Tyrannosaorius Rex och ätit okända blad från marken. Under evolutionens gång har vi blivit välsignade med Storhjärnan och dess hjärnbark, vilken skiljer oss från djuren, och den ska vi använda. Ibland är det bra att utmana sin rädsla för att växa som människa och därmed förhoppningsvis bidra med utveckling till det männskliga släktet. Genom att verkligen lära känna människor från andra kulturer och leva med dem i deras, respektive vår kultur, gör att vi får fler redskap för att förstå andra människor och deras handlingar.

Det är svårt eftersom ibland besannas våra fördomar i vårt möte med andra kulturer och vi i vår tur besannar deras. Men det gäller att komma ihåg att det handlar om kultur och inte om hudfärg eller form på näsan. Det är samma blod som rinner i våra ådror men vår själ, identitet och våra handlingar är starkt färgade av den kultur vi har växt upp i och de möten vi gjort. I alla kulturer finns det de som är mer eller mindre toleranta mot förändring och det som är annorlunda. Allt vi kan göra är att försöka förstå varandra. Problemet är de som inte vill försöka, oavsett vad de har för kulturell bakgrund.

Insnöad

foto: ACP

Jag har precis läst ut en bok som heter "Islam i vardagen och världen" av Christer Hedin. En relativt lättläst bok (beror på vilken nivå man lägger sig på) om just islam i vardagen och världen. Den kan jag reckommendera som ren allmänbildning och som hjälp för att orientera dina tankar om islam i omvärlden.

Människan måste generalisera, kategorisera och "spika" vissa av sina åsikter och principer annars skulle varje val av handling och uttalande hon gör ta otroligt lång tid, hon skulle bli rådvill och ha svårt för att hantera omvärlden. Att kategorisera och generalisera är en grundläggande psykologisk och neurologisk funktion för att vi ska utvecklas och kunna hantera världen runt omkring oss. Detta är naturligtvis en balansgång för den som kategoriserar och placerar saker i fack för mycket och för ofta får också problem med att hantera och bemöta sin omvärld. Oavsett vad man som person är insnöad på så är det destruktivt om man inte kan öppna sitt sinne och sina tankar för nya idéer och förklaringar då och då.

Efter att jag har lärt mig lite mer om islam och genomlevt några kulturkrockar med muslimer och senegalesisk kultur så inser jag att vi människor sällan krockar med våra religioner utan med våra respektive kulturer. Nu är ju religionen inblandad olika mycket i olika länders kulturer, beroende på hur sekulariserat det är, men i stora drag så är det kulturen som krockar och inte religionen. Visste du till exempel att Koranen inte säger att omskärelse är ett måste för att visa att man är muslim vilket är just en sådan sak som ställer till "religionskrock" men som faktiskt "bara" är en kulturkrock precis som ordet påpekar.

Det mesta handlar om att bevara sin identitet, sina traditioner och sin kultur och vem vill inte göra det? Tyvärr får religionen skulden till krockarna och motsättningarna fastän den kanske i många fall är oskyldig.

Debatt

Jag brukar inte titta på debattprogram men numer efter ett rafflande avsnitt av den danska serien Brottet så fastnar jag framför Debatt på SVT. Idag diskuterades VD löner som ligger mig varmt om hjärtat. (Sak samma om det är en VD eller inte, i begreppet ligger alla som tjänar mycket mer än mig.) Någon lyfte fram avundsjukan. Det är klart att om jag, jobbar lika många timmar i veckan som en VD och tar mitt jobb på lika stort allvar som en VD, blir avis när jag inte tjänar så bra så att jag kan ta en taxi hem från jobbet en sen kväll eller köpa tillräckligt med "ute-mat" eller göra andra småsaker som underlättar mitt liv och bibehåller min hälsa. Det är klart att jag blir avis när jag inte kan köpa paprika och exotisk frukt för att jag inte tjänar tillräckligt med pengar.

Det dök också upp en Stockholmsentreprenör som tyckte att det inte alls var orättvist att en VDn har så bra betalt jämfört med arbetaren. Det berodde enligt honom på att man inte tagit ansvar för sin utbildning. Då blev jag mäkta irriterad och undrade vilket planet han kom ifrån. Det finns många människor som har hög, akademisk, utbildning men som inte har bra betalt. Utbildning garanterar inte ett välbetalt arbete. Utbildning garanterar inte ens ett arbete.

Socialfall är vi allihopa

"Vår nya befolkningskris är en väckarklocka, som slår larm om att samhällets barnomsorg spårat ur. Det är nu tid att åter sätta familjen i centrum, för att ge barnen en harmonisk utveckling. Vi har inte råd att offra vår framtid på materialismens altare..
..Men det verkligt allvarliga är den medvetna politiken att slå sönder samhällets urcell - familjen - vilket på sikt kan komma att stå samhället dyrt, genom ökad associalitet hos de många barn som genom samhällets snedvridna och familjeovänliga politik, i själva verket blir utelämnade..
..Drivkraften bakom denna politik är visioner om ökad jämlikhet genom att samhället tar över barnens fostran..
..I det gamla agrarsamhället var det vanligt att båda föräldrarna förvärvsarbetade. Det blev den äldre generationen som fick ta hand om barnens uppfostran. Det var en naturlig arbetsfördelning och mor- och farföräldrarna kom att smälta in i gemenskapen."

Dessa rader är från en bok tryckt 1977 vilket är 31 år sen men det ser likadant ut idag. Hur politiken kring detta ser ut för närvarande är jag inte insatt i men det är synd att en god politisk tanke kan ge så dåliga effekter.

Visst är det en bra tanke med kommunal barnomsorg men idag finns det många och allvarliga negativa konsekvenser med den svenska barnomsorgen. Den största är att vi fortfarande offrar vår framtid på materialismens altare. Höginkomsttagande föräldrar jobbar många timmar per vecka för att arbetet kräver det och låginkomsttagande föräldrar jobbar mycket för att lönen kräver det. Följden av detta är att barnomsorgen blir föräldrasubstitut. Det är förskollärare, fritidspersonal och lärare som ser barnet flest timmar per vecka, inte föräldrarna. Hur lätt är det för de vuxna inom barnomsorgen att vara konsekventa, utvecklande och engagerade i varje barns pedagogiska och sociala fostran när det går 10-30 barn på varje vuxen? Det är en omöjlig uppgift!

Vissa framställer argumentet att barnen blir stimulerade och lär sig fungera socialt när de tillbringar sina dagar i förskolan. Tyvärr handlar den sociala biten mycket om att vara herren på täppan och att den som inte hörs inte finns. Uttrycket - I think, therefore I am- finns bara i skolvärlden som - I am loud, therefore I am. Om vår barnomsorg verkligen lärde barnen att vara sociala skulle inte barn av idag vara så fruktansvärt jagcentrerade. Många barn har svårt att fungera socialt för de tvingas in i stora grupper alltför tidigt. De tvingas anpassa sig till alltför många andra barn när hela deras biologiska varelse skriker efter egocentrism. För många slår det tillbaka. Svenska barn har ofta ett förfärligt gruppbeteende vilket visas upp i barnomsorgen, skolan, idrottsföreningarna och på födelsedagskalasen. Många föräldrar skulle tro att deras barn var bortbytingar om de såg hur de kan beter sig i grupp.

Dagens barnomsorg och skola kan inte ersätta ett barns föräldrar eller deras funktion. Många föräldrar har idag abdikerat från vuxentronen för att de inte orkar vara heltidsarbetande och föräldrar samtidigt vilket märks väldigt tydligt i barnomsorg och skola. Det är dags att "åter sätta familjen i centrum för att ge barnen en harmonisk utveckling". Hur det ska gå till överlämnar jag till politkerna. Det är deras jobb.