Semesterångest

Semesterångest! Den värsta formen av ångest! Nej, jag skojar bara. Panikångest, existentiell ångest och prestationsångest kommer mycket högre upp på listan. I dessa tider är dock semesterångesten högaktuell.

Själv mår jag dåligt över allt jag måste, behöver och vill passa på att göra nu när jag är ledig och inte måste gå till jobbet varje dag. Jag måste plugga, jag behöver röja, jag behöver bearbeta kort för framkallning, jag behöver göra ditten, dutten och framförallt komma på vad jag ska göra när jag blir stor vilket brådskar innan jag blir gammal. Så vill jag ha semester också, och vara ute i solen, och träffa kompisar..

Och tiden bara går. Ju mer jag gör desto snabbare går den. När man jobbar är det helt OK att tiden går. Det är ju det som är poängen. Tvärt om är det när man har semester, då ska tiden stå still.

Denna semesterångest och tidsångest växelverkar och lever i en energisnattande symbios. Gör man allt man ska, måste och vill så går tiden snabbt och ångesten för tiden ökar. Gör man däremot ingenting, verkligen bara har semester så ökar ångesten för att man inte får tummen ur och passar på att göra allt som man har svårt att göra när man jobbar.

Men jag har det ändå inte så hemskt. Värst är det för min stackars pappa. Han är pensionär och har alltid semester. Tids och semesterångest konstant med andra ord.