Senegaleser och slapstick

Vad är det med senegaleser och slapstick? Igår satt vi och kollade på Rosa Pantern med Steve Martin i huvudrollen. Medan jag satt och skrattade åt ordvitsar, ordvrängeri, det underbara "franskamerikanska" uttalet med mera så skrattade alla senegaleser åt saker som cykelolyckor, bilkrockar och andra fysiska klantigheter. Självklart har jag ett försprång vad gäller språk och text eftersom filmen var på engelska med svensk text men enbart detta kan inte förklara senegalesernas förtjusning i slapstick. Det märks att de gillar slapstick även när de är bekanta med språket som används. En förklaring är kanske det TV-utbud som de är uppfödda med.

Alla senegalesiska tv-produktioner som jag har sett är otroligt teatrala och innehåller mycket slapstick. Annat som visas på tv är såpoperor från brasilien och en dåligt dubbad, fransktalande Mitch Buchanon (Baywatch). De inhemska musikvideosarna (hur sjutton böjer man det?) har även de ett drag av roliga timmen och Bollywood. Kanske gör den multilingvistiska befolkningen att det inte går hem med bra och intressanta manus samt ordvitsar! Att skämta på/med ett språk kräver en gemensam språklig kultur, stort ordförråd och en djupare förståelse för just det språket vilket kan vara svårt när inte alla har sändningsspråket som modersmål, oavsett vilket språk man sänder på.

När filmen föddes på slutet av 1800-talet var det "dokumentärer" och senare slapstick som var på tapeten. Eftersom det bara fanns stumfilm var det förmodligen svårt att göra annan komik än just den visuella. Stumfilm är också av förklarliga skäl väldigt teatral eftersom budskapet ska nå tittaren utan hjälp av tal. Ibland känns det som att Senegals TV och filmproduktion inte kommit längre än till 1920-talet. "Acquired taste" för bra film och TV saknas helt enkelt.Kanske är det dags att presentera gamla godingar som Buster Keaton och Charlie Chaplin så att vi gemensamt kan njuta av slapstick framför TVn.

(Slapstick är en typ av komik som omfattar slagsmål och annan typ av action skildrat på överdrivet och därmed komiskt sätt. Ofta med pålagda ljudeffekter. Genren sägs ha fått sitt namn genom att ljudeffekter i äldre slapstickfilmer åstadkommits med träpinnar som slogs mot varandra med ursprung från commedia dell'arte.)